Experter och andra besserwissers

Vem är egentligen expert på människan och hennes situation? Beror på var i livet du befinner dig eller när/om du har behov av stöd eller hjälp av andra. När vi är vi är små är föräldrarna experter, i skolan är det läraren, när du är sjuk är det doktorn, när du är gammal är det barnen eller rentav hemtjänsten. Det är egentligen bara i yrkesverksam ålder- om du är frisk - som du är din egen expert. Men inte ens då är det säkert att du själv vet bäst vet vad du vill eller behöver. Kan faktiskt vara så att politikerna vet bättre och vem som bäst företräder dig och för fram dina åsikter.

Låt oss ta gruppen äldre som exempel. I bästa fall får du, när du sitter "på hemmet" en fråga om vad du anser om boendet, servicen och maten och hur nöjd du är på en skala mellan 1-5. Och då är det ju för sent - dels för att du är beroende och inte vill stöta dig med personalen eller verka otacksam och dels för att dina synpunkter inte leder till någon förändring - för dig själv.

Resultatet basuneras ut på ett sätt som ger intryck av att alla är så nöjda. "97,5% NÖJDA MED DEN OMSORG SOM ERBJUDS! FANTASTISKT!" Trots detta vill man satsa ytterligare resurser - på personalen. Mer resurser till kompetensutveckling av personalen för att dessa ska känna sig uppskattade. Men inget till de äldre som egentligen skulle behöva få duscha varje dag, komma ut på en promenad , få hjälp med att gå till frisören mm, mm. Om dessa experter vore experter skulle de ha tolkat resultaten på ett mera kritiskt sätt.

Detta har pågått så länge jag minns. Alla vet vad som saknas och statliga medel satsas år efter år. Trots alla experter på olika nivåer lyckas man inte tillgodose de mest elementära behoven inom äldreomsorgen. Det förvånar mig att man som politiker och experter erbjuder äldre en service som man själv aldrig skulle acceptera! Glöm inte att ni också blir gamla med tiden! Det är inte helt otroligt att ni också blir beroende av vad framtidens experter föreslår eller bestämmer!

Demokrati eller hysch och hemlighetsmakeri?

När jag i början på 80-talet - inför ett fullmäktigesammanträde - bevistade ett gruppmöte fick jag en första aning om hur demokratin fungerar. I en fråga hade jag synpunkter på hur vi i Kommunfullmäktige skulle förhålla oss dvs rösta. "Men så kan vi inte göra! Vi har ju redan bestämt hur vi ska rösta - i Kommunstyrelsen!, svarade kommunalrådet". Det fick mig att tänka över mina reella möjligheter att påverka samhällsutvecklingen och mitt fortsatta engagemang i politiken.

Frågan om Mona Sahlins efterträdare är nu en gång för alla offentliggjord. Men var det ett demokratiskt beslut? Lyssnade valberedningen på partidistrikten? Och lyssnade partidistrikten på sina avdelningar innan de lämnade förslagen till valberedningen? Vad tyckte medlemmarna??

Frågorna är många och den viktigaste av dem alla - är detta ett demokratiskt parti?? Jag har ingen uppfattning om Håkan Juholt, vare sig som som person eller politiker. Om han blir den frälsare som partiet hoppas på beror främst på hur pass solidariska väljarna är.

Men som gräsrot och tidigare aktiv politiker för dryg 20 år sedan, ser jag ett mönster som blir blir allt tydligare - en liten inre kärna som bestämmer allt och en stor lojal massa som ska vara med och stötta besluten. "Vi vet vad folket vill och behöver", tycks vara helt accepterat 2011. Partiledarfrågan är ju inte lika viktig som själva politiken, men tyvärr hänger allt ihop. Brist på öppenhet medför också minskat förtroende för den politik om förs. Men det finns ju många som är nöjda med att bara ledas...är det konstigt att man pratar om valboskap!